jag tänker börja skratta rädslan i ansiktet. på riktigt, vad är rädsla? en känsla som bara finns inuti dig, och som begränsar dig. får dig att tänka efter en extra gång, och kanske låta bli, istället för att chansa. istället för att kasta dig utför stupet och hoppas på att en fallskärm helt mirakulöst vecklas ut ur din fjällrävenryggsäck.
det kan ju låta lite vårdslöst. att kasta sig mot sin möjliga död. men det är precis det livet handlar om, hela tiden, varenda minut. och jag vet nu, att fallskärmar finns. jag kände dem utvecklas när jag hoppade från den isigaste kanten vid det brantaste stupet jag sett i hela mitt liv.
![]()
